GAALENSKAAP

Ni vet dom där gångerna ni känner att ni inte räcker till? Dom gångerna ni känner att ni inte är lika bra, snygg, smart eller något annat som någon annan är. Lite så känner jag nu. Det känns som jag sitter fast i marken och inte når någonting runt omkring mej. Alla mina svar lyder "jag vet inte", för jag vet ingenting. Man bara sitter mitt i natten och tänker men man kommer aldrig fram till någonting.

 

Jag vet egentligen inte vad som får mej och känna såhär just nu. jag borde egentligen vara glad. Jag vet ju att det finns folk som har det mycket värre än mej själv, vilket får mej att känna mej självisk på något sätt. Det finns liksom inget mellanting på saker. Antingen känner jag att jag får för mycket uppmärksamhet och inte borde skämmas bort på det sättet jag jag bland mina vänner och pojkvän. Men sen när jag känner såhär känner jag mej som en attention whore som vill få uppmärksamhet från annat håll. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mej eller få kontroll på detta.

 

Min mamma har alltid sagt under många år att jag bryr mej för mycket om människor runt omkring mej och att jag inte får tillräckligt med tid för mej själv. Men jag vet inte hur man ska ta hand om sej själv. jag vet inte hur jag ska slappna av. Jag vet inte hur jag ska kunna känna mej bekväm. Jag vet inte vad jag vill göra i framtiden. Jag känner mej lite vilsen i mej själv just nu. Man ser hur andra utvecklar sina drömmar och framgångar medan jag står kvar och stampar på samma ställe. Men hur ska jag kunna veta vad jag vill göra i framtiden när jag inte ens klarar av att känna mej bekväm med mej själv.

 

Att alltid har funnits för familj och vänner har fått mej att må bra innan, att se dem glada och lyckliga. Jag känner fortfarande samma sak, men jag hade velat ha en sån person hos mej också. En person som får mej att hitta mej själv och få mej att känna mej säker med mej själv. För tydligen så lyckas jag inte med att hanskas med mej själv för tillfället.

 

Det känns bara som att alla krav som finns i samhället nu tär på mej. Varför måste man se ut på ett visst sätt? Varför måste man vara bra på allt för att kunna ta sej någon varit i livet? Varför måste man gå och bete sej på ett visst sätt för att få status av andra? Vad är det som gör att allt som finns på weheartit och tumblr är ideal man "ska" gå efter? Att vara solbränd, vältränad, äta nyttigt och lägga upp matbiler på instagram känns som ett måste för att få bekräftelse om att man är bra eller ser bra ut. Vad hände med att insidan är det som räknas? eller att alla ska trivas ihop med varandra? jag hade garnterat kollat instagram lika ofta ifall jag såg skrattbilder när ett gäng käkade bullar och precis spilt ut ett glas saft liksom. Eller någon som lägger ut en bild på allt dom fick shoppat på Primark för 100 spänn.

 

Jag vet att alla lever olika liv, jag har insett det för längesen. Men det känns som att flera andra inte har insett det och det är nog det som gör mej osäker. Jag blir osäker när andra är osäkra. Självklart låter det lockande att se bra ut, åka ut och resa eller gå på VS modevisning i New York. Men alla har inte den chansen eller av någon annan anledning inte kan. Jag tycker att man ska försöka få sitt liv vara norm. För det livet man lever är det inget fel på och det borde alla veta.

 

Så det är mitt mål. Jag ska få mitt liv att bli min norm. Jag ska lära mej att slappna av och få mej att känna mej säker med mej själv.