Tjululu!
Alltid lika kul att kunna sova, eller hur?

Jag fick faktiskt gå från jobbet tidigare idag, för jag fick en fruktansvärt migrän. Men jag gick hem och vilade/sov ett par timmar och nu börjar det kännas bättre, nu när jag väl inte kan sova haha.

Jag är iallafall jätte taggad för idag kommer min andra halva, min "syster" och även kuselinis. Det känns faktiskt jätte bra att hon ska komma ner till mej nu. Vi fick inte jätte mycket tid med varandra nu sist jag var uppe, eftersom jag bodde hos hennes syster och min bror hos henne. Med stor släkt, mycket att göra och få dagar så är det inte lätt att få ensamtid kan jag berätta. Men när vi stod tillsammans på stationen och skulle säga hejdå blev det grymt jobbigt för både henne och mej, så vi bestämde redan då att såfort det blev lov så skulle hon åka ner hit. Och så blev det!

Jag är jätte glad för att vi bestämde det. Våran släkt är ju lite virrig också, man kan säga massa saker som man ska göra, men det är inte alltid så att någon tar tag i det. Så om inte jag och Malou hade tagit tag i det, hade det väl slutat med att det bara hade blivit prat om det.

 

Det finns lite små planer inför dagarna hon är här, men först och främst ska vi prataprataprata. För den jävlen kan prata... hahaha! Och det kan ju jag också. Dessutom så kan jag slå vad om att vi har massor att säga varandra.
Men det är alltid lika kul att få finbesök, tycker jag!

 

Nu är det väl ändå dags för mej att nana kudden.. Ska ju trotts allt jobba imorgon. Och imorgon jobbar jag tillsammans med Josse! Vi har inte setts på en vecka, men guuuud vad man saknar den tjejen när hon väl är borta. Massa bra saker händer imorgon.

 

 

Ni vet dom där gångerna ni känner att ni inte räcker till? Dom gångerna ni känner att ni inte är lika bra, snygg, smart eller något annat som någon annan är. Lite så känner jag nu. Det känns som jag sitter fast i marken och inte når någonting runt omkring mej. Alla mina svar lyder "jag vet inte", för jag vet ingenting. Man bara sitter mitt i natten och tänker men man kommer aldrig fram till någonting.

 

Jag vet egentligen inte vad som får mej och känna såhär just nu. jag borde egentligen vara glad. Jag vet ju att det finns folk som har det mycket värre än mej själv, vilket får mej att känna mej självisk på något sätt. Det finns liksom inget mellanting på saker. Antingen känner jag att jag får för mycket uppmärksamhet och inte borde skämmas bort på det sättet jag jag bland mina vänner och pojkvän. Men sen när jag känner såhär känner jag mej som en attention whore som vill få uppmärksamhet från annat håll. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mej eller få kontroll på detta.

 

Min mamma har alltid sagt under många år att jag bryr mej för mycket om människor runt omkring mej och att jag inte får tillräckligt med tid för mej själv. Men jag vet inte hur man ska ta hand om sej själv. jag vet inte hur jag ska slappna av. Jag vet inte hur jag ska kunna känna mej bekväm. Jag vet inte vad jag vill göra i framtiden. Jag känner mej lite vilsen i mej själv just nu. Man ser hur andra utvecklar sina drömmar och framgångar medan jag står kvar och stampar på samma ställe. Men hur ska jag kunna veta vad jag vill göra i framtiden när jag inte ens klarar av att känna mej bekväm med mej själv.

 

Att alltid har funnits för familj och vänner har fått mej att må bra innan, att se dem glada och lyckliga. Jag känner fortfarande samma sak, men jag hade velat ha en sån person hos mej också. En person som får mej att hitta mej själv och få mej att känna mej säker med mej själv. För tydligen så lyckas jag inte med att hanskas med mej själv för tillfället.

 

Det känns bara som att alla krav som finns i samhället nu tär på mej. Varför måste man se ut på ett visst sätt? Varför måste man vara bra på allt för att kunna ta sej någon varit i livet? Varför måste man gå och bete sej på ett visst sätt för att få status av andra? Vad är det som gör att allt som finns på weheartit och tumblr är ideal man "ska" gå efter? Att vara solbränd, vältränad, äta nyttigt och lägga upp matbiler på instagram känns som ett måste för att få bekräftelse om att man är bra eller ser bra ut. Vad hände med att insidan är det som räknas? eller att alla ska trivas ihop med varandra? jag hade garnterat kollat instagram lika ofta ifall jag såg skrattbilder när ett gäng käkade bullar och precis spilt ut ett glas saft liksom. Eller någon som lägger ut en bild på allt dom fick shoppat på Primark för 100 spänn.

 

Jag vet att alla lever olika liv, jag har insett det för längesen. Men det känns som att flera andra inte har insett det och det är nog det som gör mej osäker. Jag blir osäker när andra är osäkra. Självklart låter det lockande att se bra ut, åka ut och resa eller gå på VS modevisning i New York. Men alla har inte den chansen eller av någon annan anledning inte kan. Jag tycker att man ska försöka få sitt liv vara norm. För det livet man lever är det inget fel på och det borde alla veta.

 

Så det är mitt mål. Jag ska få mitt liv att bli min norm. Jag ska lära mej att slappna av och få mej att känna mej säker med mej själv.

 

Det känns som att det enda jag skriver om är mitt jobb. Men denna veckan har det varit långa dagar. Jobbade idag till 18 och åkte direkt bort och passade barnen. Självklart skulle båda springa runt o skrika såfort dom såg mej efter att jag hade haft en skit dag. Det slutade iallafall med att deras mamma sprang runt i jacka och skor och jagade ena ungen och jag jagade andra. Tillslut fick mamman komma iväg och jag fick lagt barnen men puuff vilket jobb..
nu sitter jag och dricker te i soffan.
Imorgon jobbar jag 16-00. Känns inte speciellt kul på en fredag faktiskt. Hade egentligen bara velat vara hemma imorgonkväll. Denna veckan har inte varit så rolig. Blir inte bättre av att pojkvännen flyr till Hemsedal under helgen. Vi får väl hoppas att han inte slår ihjäl sej. Men det hade faktiskt inte förvånat mej så mycket om det hade hänt...

Hoppas jag får åka hem och sova snart. Något positivt är ju att jag får sovmorgon imorgon! ♡

StorbloggaRn

 

Idag va fuck life dag. Jag hade så mycket att göra på jobbet att jag fick andnöd vissa gånger.

Skit i denna dagen...
IALLAFALL!

Så fyller världens bästa människor år snart. Tänk vilken tur jag har att 2 av dom bästa i mitt liv fyller på samma dag. Till helgen blir det iallafall att fira en av tjejerna med pompa och ståt! Sen får vi väl se. Jag är så snurrig att jag knappt vet vad jag heter. Jag har bara en sak i huvudet och det är jag måste ha en break. En break från allt detta vardagliga och bara få andas lite.

Jag har en plan på att fly upp till min vän i Uddevalla nästa helg. Vi får la se om jag får andas tillräckligt i den lilla hålan som precis har haft ett trippelmord.

 

Nu tänkte jag haka på Johnblund till drömlandet!

 

Jobb, jobb, jobb. Det är la det som är i mitt huvud för det mesta. Det är egentligen inte ett jobb värt att lägga tankar på, men eftersom allt handlar om att planera i mitt liv så blir det så. Man jobbar olika tider och om man skulle vilja träffa någon så måste man alltid kolla sitt schema. Det låter som man har hur mycket som helst och göra när det egentligen bara är tiderna som gör att man inte alltid kan göra vissa saker. Jag älskar inte mitt jobb. Långt ifrån. Men jag älskar alla på jobbet. Dom är stjärnorna på dagen och Gud vet vad jag hade gjort utan dom.

 

Nu under veckan ska jag förhoppningsvis få lite delad glädje. imorgon, torsdag och fredag jobbar jag faktiskt bara lunch efter 3 långa dagar, så det ska bli skönt. Jag ser verkligen fram emot att träffa Karolina imorgon. Hon är som en vis storasyster, alltid!

Jag är också förövrigt glad. Men jag har en känsla ibland att allting är för bra på något vis och så börjar man grubbla på det ena och det andra och tillslut så sitter man och undrar när allt detta ska vända. Man känner sig så säker på en plats att man tillsist känner sig osäker.

 

Jag känner egentligen att jag borde sova. Även om det är en kort dag imorgon, så ser jag fram emot den. Jag ser fram emot varenda dag nu faktiskt. För att, varenda dag som går, kommer man närmare helgen.

Puss